För ju fler som går till mitt favoritcafé all time high, desto fler kommer bli lika sålda som jag, och desto svårare blir det för mig att få plats (det finns trots allt bara typ fem bord inomhus).
Jag pratar självfallet om Petissan på Skansen.
I min lilla familj sliter vi ut årskort på Skansen som andra sliter strumpor. Bor man nästgårds, som vi, så är det klart att man vill få ut så mycket som möjligt av Stockholms vackraste trädgårdar. Med ett årskort passerar man inte bara entrén utan att behöva hosta upp hundring på hundring, utan får även rabatt i butiker och på matställen (även om det såklart är mycket mer harmoniskt att vandra runt på Skansen efter att dessa inrättningar har stängt för dagen, och parken därmed tömts på hetsiga småbarnsföräldrar och rökande turister). De knappa femhundra pix som årskortet kostar är med andra ord en lönsam investering! (och ett incitament att ta vägen över Djurgården på väg hem från jobbet)
Men åter till Petissan, du vet caféet som du på heder och samvete lovar att låta bli.
Tio av tolv månader dricker jag Skansen-te, ett svart te smaksatt med välbalanserad smaksättning. Under varmaste juli och augusti är dock det friska bärvattnet ett måste. Petissan är ett fika-café snarare än ett äta-café. Det finns visserligen finfina ansjovissmörgåsar, men det är ändå kakbordet med stans överlägset godaste bullar som är det lilla husets hjärta. Bara ett bakverk per person? Glöm det, här är det toknjutning som gäller!
Men som sagt, hit ska du inte gå.
/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar, vad glad jag blir! /Anna